Okända och bekanta visor

 

 


FJÄLLETS ROS


Och i Norge fjällbeklädda trakter.
Där fanns en gång en pike och en gutt.
Och gutten sade en gång till sin pike.
Vill du ej ha mej då är livet slutt.

Visst är du snäll och god du lille Haakon.
Men där på fjällets allra högsta topp.
Där finns en blomma som jag måste äga.
Om du vill ha mej må du dit gå opp.

Lille Haakon tog farväl av Aase.
Han tog farväl av modern av sin far.
Och hela dalen hörde honom ropa.
Kommer tillbaks den dag jag blomman har.

Dagen kom då Haakon var tillbaka.
Men framför väntan Aase valde dö.
Och lille Haakon dog av sorgesåren.
Och på en sten låg rosen vit som snö.

En tecknad blomma den kan aldrig vissna.
Ej heller kärlek het som blodets färg.
Och älska dej i alla evigheter.
Fram till den dag då jorden saknar berg.

 

text: Tommy Rådberg

 

Till sidans topp!